Mimmi skriver om skrĂ€cken och jag flyttas tillbaka till sjukhuset och As skrĂ€ck. Han har Ă„terhĂ€mtat sig ganska bra, men utvecklat plĂ„sterfobi. Det var ju liksom det som gjorde honom sĂ„ rĂ€dd dĂ€r, dĂ„. Och med all rĂ€tta. Han hade en ”stomipĂ„se” pĂ„ magen och en plastbit inkörd i magen i en vecka. Sen hade han sjukt stora plĂ„ster över sĂ„ret som i sin tur var fyllt med magisk kompress, som skulle bytas varje dag. Jag hade ocksĂ„ varit skrĂ€ckslagen.
För ett tag sedan ramlade han med cykeln och slog sig rejÀlt pÄ ena knÀt. Jeansen gick sönder och det blödde ymnigt. Han kunde inte brytt sig mindre om blodet och smÀrtan. Det enda han fick ur sig i panik var Inga plÄster, inga plÄster! Jag vill inte ha plÄÄÄÄster! DÄ var det inte lÄngt till tÄrarna för den hÀr mamman kan jag sÀga. Sedan dess har han inte velat cykla.
Jag vet inte riktigt hur jag skall tackla det hela. Vill inte förstora upp det genom att ta honom till en psykolog men jag vill heller inte riktigt sopa det under mattan, för vem vet vilka proportioner det fÄr i framtiden dÄ? Vi har försökt att prata med honom, men han stÀnger liksom av. Eller sÄ försöker han skratta bort det. Hur hade ni gjort?
Idag har vi hÀngt ute och försökt njuta av uppehÄllet. Man fÄr passa pÄ mellan dagarna av regn. H kör fortfarande med vinterjacka. Det Àr kallt! Mitten pÄ maj och faktiskt jÀttekallt. Men om en vecka kommer sommaren sÀgs det.
Sen gick vi hem och fikade fredagsfika. GlassbÄt och kaffe till mamman, banan till ettÄringen(!).
IgĂ„r köpte jag nya jeans. Smaljeans. Jag trodde expediten skĂ€mtade nĂ€r han föreslog att jag skulle prova ett par 32″ nĂ€r det inte fanns nĂ„gra i storlek 34″ eller 36″ i den tvĂ€tten jag ville ha. Ăr du inte klok, skulle jag kunna ha de hĂ€r minibrallorna?! HAHA! tĂ€nkte jag men tog Ă€ndĂ„ byxorna med mig till provhytten.
Jag har storlek 33″ nu och eftersom Cheap Monday Ă€r sĂ„ ruskigt tighta tĂ€nkte jag att jag nog fick rĂ€kna med att gĂ„ upp en storlek eller tvĂ„. Jag tittade pĂ„ de dĂ€r 32″ som expediten gav mig och det kĂ€ndes som ett skĂ€mt. De var sĂ„ himla smĂ„! Verkligen jĂ€ttesmĂ„. DĂ€rför kunde jag fan inte tro att det var sant nĂ€r de satt som gjutna. Började nĂ€stan grĂ„ta faktiskt. HĂ€r stĂ„r jag i ett par Cheap Monday i storlek 32″ liksom.
Eftersom jag blev hög pĂ„ lyckoruset av att inte bara komma i ett par Cheap Monday* utan ett par Cheap Monday i storlek 32″** var jag tvungen att köpa tvĂ„ par. Och fast jag har det ena paret pĂ„ mig nu vill jag fortfarande garva och tĂ€nka Haha, AS IF nĂ€r jag tittar pĂ„ det andra paret. De dĂ€r kommer jag aldrig komma i! Fast jag som sagt redan Ă€r i ett par. Ăr det inte mĂ€rkligt? Jag kan verkligen inte fatta att jag Ă€r sĂ„ liten som jag faktiskt Ă€r. I mina ögon Ă€r jag fortfarande tjock. Kanske inte lika tjock som förr, men jag Ă€r definitivt inte 32″ skinny pants. Jag tror det Ă€r rĂ€tt vanligt att man kĂ€nner sĂ„hĂ€r efter en sĂ„ snabb viktminskning. Att hjĂ€rnan liksom inte riktigt hĂ€nger med.
*Cheap Monday har liksom varit en symbol för mig. NÄgot som bara smala (correction: normalviktiga) mÀnniskor kan ha. Innan operationen tÀnkte jag att nÀr jag kunde komma i ett par Cheap Monday, dÄ skulle vara nöjd. Och det Àr jag! Det kanske lÄter konstigt, men innan operationen hade jag aldrig ens varit inne pÄ Vero Moda, Gina Tricot, Sisters o.s.v. Eller Weekday för all del. Det var liksom ingen idé. Och nu, nu kan jag bÀra stuprör som Àr tre storlekar mindre Àn största storleken.
**Men förlÄt för tjat dÄ!
Med prickiga ben har jag idag avverkat besök hos vÀnner, Ikea och diverse andra butiker, vÀrldens lÀngsta besök pÄ Plantagen samt en tur till tippen. Eller à tervinningscentralen som det heter nu för tiden. TvÄ besök hos min mor har jag ocksÄ hunnit med. Jag har köpt ett hav av pelargoner, ett gÀng kuddfodral, en möbel till balkongen, gummistövlar till bÄda barnen samt vÀrldens minsta (och sötaste) lilla vÀxthus. Och en del annat. à sÄ har jag kÀkat Mc Donalds nya wrap. Den rekomenderas! Finns t.o.m. en vegovariant. Men nu, nu ser jag i kors och sÀngen vÀntar. Imorgon fyller lillkillen ett Är(!!) och storkillen ska springa Lilla Göteborgsvarvet. Det kommer bli en fin dag.
Lille H har nu fÄtt en alldeles egen mask, sÄ att vi skall slippa Äka till sjukhuset varje gÄng han fÄr det svÄrt med andningen. Han andas i den nÄgra gÄnger om dagen. Fem gÄnger idag. Han tycker sÄklart inte att det Àr sÀrskilt kul. Inte kul alls faktiskt. Men han verkar fatta grejen, för nÀr han fick leka med masken tidigare (utan sjÀlva tuben fastsatt) satte han den sjÀlv över munnen och nÀsan. Gulliga unge!

19 maj, 2012 @ 07:37. 





















