Vi har varit på Öland två gånger, vi har varit och kollat när min brorsa har hopptävlat (mer om det i ett annat inlägg), vi har ridit, vi har promenerat och vi har grillat. Men mest av allt har vi bara skrotat runt och haft det gött. Kvällsljuset över gården är fantastiskt!
Som synes hade vi det himla gott i Kalmar. Det var riktigt sommarväder och vi njöt av att vara på landet. För oss som bor mitt i Göteborg är det verkligen lyx att få vara såhär, speciellt för barnen. Att bara kunna gå ut och leka, utan att behöva oroa sig för bilar och spårvagnar. Utan att ens behöva klä på sig!
På måndag fyller lilleman två år så idag hade vi kalas. Det var stora och små barn på besök, och all tårta tog slut. Kakorna också. Ett lyckat kalas med andra ord. Tyvärr avslutades kvällen med ett besök på akuten då H ramlade och slog upp ett stort hack i pannan. Som tur är var det rakt och fint, och tejpades därför bara av två sköterskor. Vi behövde alltså inte vänta på doktorn och kunde snart åka hem igen.
Igår tog jag med mig lillongen och de här två för att hänga med hästar, traktorer och arbetande ridklubbsmedlemmar då det var arbetsdag på ridskolan.
Klappa fint.
H valde på eget initiativ en lämplig hjälm som sedan satt på huvudet tills vi åkte hem. Elly skulle självklart också ha en.
Det kördes skottkärra…
…och kastades äpplen till hästarna.
Vi tog en fikapaus och självklart bjöds stallkatten på bulle.
Med nya krafter tog vi oss an traktorn. Det var såklart mycket spännande att se den lasta skit. Lukten var inte riktigt lika angenäm dock.
Självklart kollade vi på hästar också. Men det var det mest jag och Sofia som uppskattade. Barnen föredrog en skurhink med smutsigt vatten.
Efter närmare tre timmar var vissa av oss tröttare än andra och vi bestämde oss för att åka hem.
Har hängt i stallet från morgon till kväll idag. En himla fin hästdag med andra ord. Först var jag på ridskolan med Sofia och Elly, sen var jag med Helena till hennes stall och hängde med Battisen. Men inatt hade våra grannar fest och jag somnade vid halv fem. Kvart i sju vaknade H. Därför skall jag gå och lägga mig nu. Så mer om detta imorgon!
Jag för en del diskussioner med försäkringsbolaget kring ersättningen för As ärr just nu. Vi är inte överens om vad som är en skälig summa. Jag har redan överklagat en gång och fick då igenom en ökning på 50%. Jag anser dock fortfarande beloppet vara för lågt och håller nu på att överklaga till personförsäkringsnämnden. Eller med hjälp av personförsäkringsnämnden snarare.
Men vad som är än märkligare än den alldeles för låga ersättningen för ärret är att de inte ersätter för sveda och värk. Är det för att det är en barnförsäkring och de anser att det varken kan svida eller värka hos barn? Jag förstår inte. A kommer bära med sig minnen från denna traumatiska upplevelse som han förhoppningsvis snart skall få hjälp med att bearbeta, antagligen hela livet. Men trots att jag betalar x antal tusen kronor till försäkringsbolaget varje år får han ingen hjälp av dem med detta. Hur kan det vara så?
I en kommentar hos Linn skrev jag ungefär samma sak som i mitt blogginlägg här igår. Att jag när jag börjar 14.00 ändå måste lämna på morgonen pga förskolans regler och att den aspekten inte får glömmas bort i debatten. En Alexandra bemödade sig med att svara mig som följer:
”Nu undrar jag lite varför du inte byter jobb istället så ni får mer tid tillsammans? Sen då barnen går i skola och är större är det kanske lättare.?”
Jag blev alldeles matt när jag läste det. Ibland kan jag inte låta bli att undra vilket typ av människosyn och syn på samhället folk har. Det här var en sådan gång. Jag menar, hur naiv får man lov att vara? Det var väl inte direkt någon otrevlig kommentar, jag tror inte att hon menade något illa egentligen, men i vilken verklighet lever man när man tror att det bara är att byta jobb hur som helst? Alla människor kan heller inte jobba 9-17, då skulle hela samhället rämna. Vem skulle då ta hand om Alexandra när hon trillar och bryter benet 22.30 på väg ner för trappan till sovrummet i källaren? Och vem ska ploga gatan utanför hennes hus så att hon kommer iväg till sitt 9-17 jobb när det fallit en massa snö under natten? Och vill hon inte läsa tidningen till frukosten på morgonen kanske? Vem ska isf dela ut den? Och när hon kommer hem från en trevlig kväll på stan och inser att någon brutit sig in i hennes hem, vem ska hon då ringa? Många och här, och de skulle kunna vara fler. För som sagt, samhället skulle rämna utan oss som är på jobbet istället för att vara med våra barn när Alexandra sitter hemma och äter middag och senare går och lägger sig.
Men medan Alexandra stressar iväg med sina barn på morgonen, för att hinna till det där 9-17 jobbet, kan jag och mina barn ta det piano. Vi kan sova tills vi vaknar och äta frukost i lugn och ro. Dessutom kan vi vara hemma och mysa helt och hållet vissa dagar, eftersom jag ibland är ledig på vardagar.
Nu är det ju så att jag studerar och bara jobbar enstaka dagar emellanåt. Men det framgick inte att det är mina föreläsningar som ibland börjar 14.00, inte mina arbetspass. Det framgick inte heller att jag är 31 år going on 32 år och nu tar tag i att göra något med mitt liv. Bättre sent än aldrig? Att jag pga att jag studerar dessutom är med mina barn mer än jag hade kunnat vara om jag jobbat 9-17, det framgick inte heller. Men Alexandra var snabb att ha åsikter ändå. Och är det inte här det blir galet? När vi ska döma och ha åsikter till höger och vänster utan att egentligen veta ett smack och personen eller situationen vi bedömer och tycker en massa om?
Via Hannas blogg trillade jag över en förskoledebatt sprungen ur ett inlägg av Anitha Schulman. Kärnan i debatten är huruvida det är okej att ha sina barn på förskolan medan man själv uträttar ärenden, fikar eller tränar t.ex. Dvs gör saker som inte är att aktivt arbeta.
Själv har jag aldrig dåligt samvete för att jag t.ex. är i stallet när H är på föris. På hans förskola får jag som förälder nämligen inte lämna mitt barn senare än 9.00. Att jag vissa dagar har föreläsning som börjar 14.00 tas det ingen hänsyn till. Nu har jag lyckats stånga mig till att få lämna 10.00, men märkte rätt snart att det inte fungerade så bra. Då började H bli trött och pga det tog lämningarna lång tid och han var jätteledsen varje dag. Så nu lämnar jag 9.00, ibland 9.30, mina dagar och sedan åker jag ofta till stallet. Något ska jag ju göra med tiden som jag helst hade spenderat med min son, men istället måste slå ihjäl. Och om jag då passar på att rida när han är på föris, då kan jag vara hemma med honom på kvällen istället.
Ibland åker jag faktiskt till stallet på eftermiddagen av samma anledning. Jag bedömer då att han vinner på att jag kör föreläsning-stall-familjehäng-plugg istället för föreläsning-plugg-stall eftersom familjetiden helt försvinner om jag gör sakerna i den sistnämnda ordningen. De dagarna kommer jag nämligen hem efter att han gått och lagt sig. Visst kan man väl se det som att jag ”utnyttjar” systemet, men jag ser det snarare som att jag tar tillbaka den tid med min onge som förskolan ”stjäl” av mig vissa förmiddagar.
Hur gör ni? Tränar ni när barnen är på
föris?
Här och här kan ni läsa fler inlägg i debatten.
13 juni, 2013 
09:00 
