DÃ¥ligt planerat
Insåg just att både J och mamma är bortresta när Loosegoats spelar på Pustervik. Spelningen med stort S som jag sett fram emot hela våren. Vilken ruskigt jävla dålig planering.
Akriv för kategorin: 'Sett, hört och läst'
Ändrade planer
Planen för dagen var egentligen volleybollturnering med stora killen. Men när han vaknade upp med rälig hosta och allmän hängighet fick vi komma på något annat. Så idag blir det Japanskt filmmaraton the Miyazaki way och sushi till lunch. Att det regnar ute känns passande.
Vi har nyss sett klart Min vän Totoro och nu rullar Spirited Away. Sen väntar Laputa, slottet i himlen, Det levande slottet samt Lånaren Arrietty. Och Ponyo, om vi bara kunde hitta den. Den är spårlöst försvunnen.
Vad ska ni göra idag?
Sammanställning
Bättre sent än aldrig är ett uttryck jag ofta jobbar efter. Oftare än jag egentligen hade önskat. Tack till alla er som svarade på frågorna. Det är så himla kul att höra vilka NI är, och vad ni gillar.
Det var nog nÃ¥gra jag trodde skulle svara som inte gjorde det, vilket självklart känns trist. Men desto roligare att det var flera för mig helt nya ”ansikten” som istället gjorde det. HEJ! Kul att ni har hittat hit.
Er spellista Spring tunes hittar ni här. Spretig och kul, precis som jag hade hoppats!
En helg i huvudstaden
6 mars, 2012 
21:28 
Livet, Mobiluppdateringar, Porslin och retro, Resor och smultronställen, Sett, hört och läst Stockholm var bra. Visade sig från sin bästa sida med sol och klarblå himmel hela helgen. Jag hostade och frustade och hade så ont i mina lungor att jag knappt kunde gå upprätt, och feber nästan hela tiden. Men konserten var bra. De nya låtarna var bra. Stämningen var bra. Och förutom spelningen hann jag under helgen med att träffa vänner, åka till Gustavsberg och gå på megaloppis och porslinsmuseum, gå på bio, äta chevréost och rödbetor, äta sushi, äta annat, åka en himla massa rulltrappa, träffa Linda och byta grejer, gå på loppis på Hötorget samt köpa en tröja med flamincos på. Hann med en och annan latte också.
Om kärleken till ett band
1996 bodde jag i Trelleborg, men mamma bodde kvar i metropolen Göteborg. Jag och min bästis Lina gick i åttan och lyssnade på skejtpunk mest hela dagarna. Vi försökte åka skejtboard i smyg också, för att imponera på de snygga skejtarkillarna. Det gick sådär.
Jag minns inte vem av oss det var som först köpte skivan Quality punk rock men den kom att förändra i.a.f. mitt liv. För hade det inte varit för den skivan hade jag aldrig känt igen namnet Loosegoats där i den stora skivbutiken i Göteborg. Och då hade jag aldrig tänkt att den där skivan nog skulle bli en bra födelsedagspresent till Lina.
Lina fick dock aldrig skivan. Jag kunde helt enkelt inte hålla mig från att lyssna på den och en kärlek som skulle visa sig aldrig rosta uppstod. Skivan hette Mule habit och sedan den dagen har Loosegoats haft en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
När de 2001 upplöstes var sorgen stor, men jag minns hur jag boende i Linköping en mörk eftermiddag 2002 gick med raska steg mot skivaffären för att hämta ut den förhandsbeställda soloskivan med Christian Kjellvander. En ny era hade startat. Det var inte slut.
Han har under årens lopp hunnit släppa ett flertal skivor av varierande kvalitet. Men kärleken har aldrig slocknat. Och när det i höstas deklarerades att Loosegoats skulle återförenas så har ni här en som hoppade jämfota. Loosegoats, igen! Kände mig som 20år och hjärtat slog några extra slag. Det var nämligen där vid 20år som kärleken var som störst. Jag andades Loosegoats. Allt handlade om musiken då och på en sommar hann jag se dem 13 gånger. Jaha, nu plockar han upp den gitarren då ska de spela den låten. Jag kunde hela setet utantill. Oj, han har klippt sig säger jag och Christoffer nickar. Och han har samma byxor som i Borås.
Om man skulle slå ihop Christian solo med Loosegoats och bandet Songs of Soil som han hade tillsammans med brorsan Gustaf som så tragiskt gick bort i somras, så har jag nog sett dem närmare 100 gånger live under dessa år.
Så därför kanske ni förstår varför jag nu trotsar min (troliga) lunginflammation och beger mig mot tåget som skall ta mig till Stockholm och Loosegoats första spelning som återförenat band ikväll. Wish me luck!
Jag tar och gör en Chula
Jag gör en Chula och ber er kort och gott att besvara några frågor. Sen tar jag, precis som Chula, och gör en låtlista utifrån era svar på fråga 5a. Hennes låtlista kan ni hitta här. Kom igen nu, vilka är ni som läser här?
1. Hur ofta kikar du in här?
2. Vad gillar du? Vilken typ av inlägg gillar du?
3. Vad tycker du är tråkigt, ointressant, dumt?
4. Vad skulle du vilja se mer av/ vad saknar du?
5. a. Vilken är din favoritlåt just nu?
b. Vilket är det fulaste ordet du vet?
Adventskalendern, lucka 9
Berätta om en av dina favoritlåtar
Nästan alla som gör den här listan har skrivit något i stil med det är så svårt att bara välja en eller jag har ingen direkt favoritlåt. Det har jag! Fyra stycken. Skulle jag bara få lyssna på fyra låtar i resten av mitt liv skulle jag inte behöva tänka efter vilka det skulle bli. Det skulle bli dessa:
THE ROAD – CHRISTIAN KJELLVANDER
Det här är den låt jag lyssnat på i särklass flest gånger. Den toppar alla listor på Last.fm (och kikar man noga kan man faktiskt se mig i videon).
Övriga tre är de som spelades på vårt bröllop. Som världens bästa C sjöng ackompanjerad av P. Får rysningar av minnet!
PERFECT BLUE – WEDDING PRESENT
Lyssna pÃ¥ texten och tänk er att J sa till mig när det började bli seriöst att ”det är sÃ¥här jag känner för dig” sÃ¥ förstÃ¥r ni kanske varför jag är gift med honom.
ÄNTLIGEN PÃ… VÄG – HÃ…KAN HELLSTRÖM (T. Gärestad egentligen)
WALK WITH ME – AI PHOENIX (St. Thomas egentligen)
Den här finns inte på YouTube så ni får hålla tillgodo med Spotify.
Om Ryan Adams och att känna sig som en kriminell
Jag satte smink på kinderna och drog på mig en klänning. Sen mötte jag upp David och drack en öl. Det var trevligt och som alla vet går tiden väldigt snabbt när man har trevligt. Vips var vi tvungna att bege oss till Konserthuset.
Tyvärr kan jag inte ge er någon bild på mannen, myten, Ryan Adams. Det var kameraförbud å det grövsta. Det stod vakter lite här och där och det gick inte att smyga för det var kolsvart i salongen och alla som äger en modern telefon med display större än en tändsticksask vet att de lyser starkare än en strålkastare. Jag gjorde hur som helst ett försök när han gått ut för att komma in igen och göra extranumret. Och hur det gick till vet jag inte, men jag råkade komma åt blixten och helt plötsligt blixtrade det till ordentligt. Vakten kom snabbt åt mitt håll och jag skämdes ögonen ur mig. Kände mig värsta kriminell. Var rädd att vakten skulle föra ut mig i handbojor och ta min telefon för att radera bilderna. Det gjorde han inte. Puh!
TUSEN TACK till Popjunkien för biljetterna, kvällen var precis så magisk som jag hade hoppats på. Och tack David för ditt eminenta sällskap!
Vad skall ni göra på tisdag?
Jasså inget särskilt? Men det skall jag!
JAG HAR NÄMLIGEN VUNNIT TVÅ BILJETTER TILL RYAN ADAMS!
Yey!
Kärlek
Mina älskade ongar
Programmen om barnlöshet som går på tv3 och SVT i dessa dagar. De får mig verkligen att känna mig lyckligt lottad. Ingen av mina fantastiska ongar borde ens finnas här, då jag skyddat mig vid båda tillfällena. Men ändå gör de det. Så lätt jag har att bli gravid. Orättvist. Och jag kan inte ens börja förstå hur det måste kännas att vänta, längta och om och om igen slås ner av den förbannade mensen. Eller än värre, vara med om att ett efterlängtat barn dör i magen. Och faktum är att jag när jag ser de här programmen känner sådan otrolig skam över den där aborten jag gjorde. Hur kunde jag välja bort ett barn när så många inte vill något hellre än att ha ett barn hos sig?