[youtube http://www.youtube.com/watch?v=DGUQSxhvVns&w=640&h=390]

Jag kan med lätthet säga att detta är min favoritlåt, alla kategorier. Skulle jag bara få lyssna på en enda låt i resten av mitt liv så skulle det vara denna. Men jag kan inte riktigt säga varför, vad det är som gör den så bra. Inte är det den här liveinspelningen i.a.f. Vilken ruskigt dålig kvalitét! Men det var tyvärr den enda versionen som fanns på YouTube. Lite roligt är dock att om man kikar riktigt uppmärksamt så kan man se mig i publiken.

I love you like a song, I could play you all night long är den vackraste frasen jag vet.

En del av musiklistan.

Ingen kommentar

Eftersom jag inte redan bloggar tillräckligt mycket, ehrm, så tänkte jag ge mig på en lista till. Parallellt med fotolistan. Håhåjaja, hur skall detta gå?

Dag 01 – din favoritlåt
Dag 02 – din hatlåt
Dag 03 – en låt som gör dig glad
Dag 04 – en låt som gör dig ledsen
Dag 05 – en låt som påminner dig om någon
Dag 06 – en låt som påminner dig om ett ställe
Dag 07 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
Dag 08 – en låt som du kan hela texten till
Dag 09 – en låt du kan dansa till
Dag 10 – en låt som får dig att somna
Dag 11 – en låt av ditt favoritband
Dag 12 – en låt av ett band du hatar
Dag 13 – en låt som är guilty pleasure
Dag 14 – en låt som ingen tror att du skulle älska
Dag 15 – en låt som beskriver dig
Dag 16 – en låt som du brukade älska men nu hatar
Dag 17 – en låt som du ofta hör på radio
Dag 18 – en låt som du önskar att du fick höra på radio
Dag 19 – en låt från din favoritplatta
Dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg
Dag 21 – en låt du lyssnar på när du är lycklig
Dag 22 – en låt du lyssnar på när du är ledsen
Dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop
Dag 24 – en låt du vill ha på din begravning
Dag 25 – en låt som får dig att skratta
Dag 26 – en låt du kan spela på instrument
Dag 27 – en låt du skulle vilja kunna spela på instrument
Dag 28 – en låt som får dig att känna dig skyldig
Dag 29 – en låt från din barndom
Dag 30 – din favoritlåt från den här tiden förra året

4 kommentarer

Jag har funderat hela dagen pÃ¥ vad sjutton jag skulle kunna fotografera som är grönt. Och jag har inte fÃ¥tt en enda bra idé. SÃ¥ jag gör helt enkelt om Tema ”grön” till Tema ”blÃ¥” och visar upp mitt bling.

Ringen är i vitguld med en liten safir och sex pyttesmå diamanter. Den är inropad på auktion på danska Lauritz.
Jag ville ha en ring som var diskret men ändå speciell. Som hade en historia. Och jag ville absolut inte ha en slät ring.
Tycker den här är alldeles perfekt!

En del av fotolistan.

2 kommentarer

En av de vanligaste frågorna jag får såhär ett tag efter min operation är den om överskottshud. Har jag mycket sådan? Och jag brukar svara att Jo, lite har jag väl. Och mer hoppas jag att det blir. Inte för att jag vill gå runt med en massa överskottshud såklart, det är inte alls särskilt snyggt. Men jag hoppas ju på att jag skall gå ner mer i vikt och bli ännu smalare. Normalsmal. Normaltjock.

Jag har mest överskottshud pÃ¥ armarna. Ett riktigt praktgäddhäng, som ni ser. Jag tycker att man kan se ganska tydligt vart ”den riktiga armen” är och vad som bara är lös hud. Man ser ocksÃ¥ (eller jag i.a.f.) hur även ”den riktiga armen” har en del lös hud.

Låren är också slappa, men där är det mer av en dragspelseffekt p.g.a. alla bristningar. Det var lite svårt att fånga det på bild, men jag tror att ni kanske kan ana hur det ser ut? Det där är en liten bit av utsidan på låret, insidan är värre.

Även smalbenen har drabbats lite av detta överskottshudsfenomen. Säkert också magen, men det är av olika anledningar lite svårt att se det nu.

Rumpan däremot, den har faktiskt inte blivit särskilt slapp alls. Däremot har den i princip försvunnit helt. Vilket känns helt sjukt. Jag har liksom alltid haft en fyllig bak. Och nu finns där ingen bak ö.h.t.

2 kommentarer

Äsch, jag skiter i allt vad bloggvett heter och slänger in en bild till. Varför inte liksom? Hej hej, här är jag. Jag tycker om min lilla gravidkula.

Så idag var jag iväg och hälsade på lilla Judit. Hon är 12 dagar gammal och alldeles fjunig. Mamma A och pappa M är såklart mäkta stolta. Med rätta! Sicken ljuvlig liten donna. Och oj vad jag längtar efter vår bebis nu! Nu känns de där tio veckorna som jag skrev om härom dagen helt plötsligt evighetslånga. Märkligt det där med tid.

3 kommentarer

Jag slänger upp en bild till från fotosessionen jag hade i köket i morse. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att jag ser så sjukt smal ut. I kroppen alltså. Magen är ju tjock, men resten. Kanske är det vinkeln, att jag står lite vriden? Eller så är jag faktiskt sådär smal nu? Det är som jag skrivit om tidigare svårt att hänga med i kroppens förändring, med skallen. Men nu ser jag. För kanske första gången. Eller så inbillar jag mig.

1 kommentar

Vecka 32 (31+3)

Hej lilla magen! Jag gillar dig.

3 kommentarer

Den här bilden är egentligen inte sÃ¥ jättegammal. Men det är en favorit. Första gÃ¥ngen i Tromsö och min allra första ”nära ren-upplevelse”. Där uppe springer (gÃ¥r och sover) renarna pÃ¥ gatorna. Bokstavligt talat. För mig var det helt fantastiskt när jag upplevde det första gÃ¥ngen, och jag blir fortfarande alldeles till mig när vi ser renarna. Oh, RENAR! tjoar jag frÃ¥n bilen eller bussen eller vart vi nu befinner oss. J och N tittar pÃ¥ varandra och suckar. Mm, sÃ¥ spännande.

En del av fotolistan.

2 kommentarer

Den här bilden sammanfattar mina hobbys. Systemkameran, böckerna om spårvagnar och göteborgshistoria, Antik & Auktion-tidningarna, plåtburken, Marimekko-skålarna, Karneval-fatet, skivspelaren och själva hyllan i sig. Allt jag älskar. D.v.s. foto, nörderier, porslin, keramik och glas, formgivning, 50- och 60-tal, musik och inredning. Allt det bästa i livet.

En del av fotolistan.

4 kommentarer

Jag har just kollat på senaste avsnittet (avsnitt fyra) av En unge i minuten. Jag tycker det är ett trevligt program. Men när en av barnmorskorna ungefär 19min in i programmet säger något i stil med Hon ville inte ha bedövning, hon var inte i behov av det. Det var en duktig mamma, då blir jag så jävla upprörd. Vadå en duktig mamma? Är man mindre duktig när man föder barn för att man vill ha ryggbedövning eller någon annan typ av smärtlindring? För att man inte kan andas sig igenom sin förlossning?

Jag märker det på forumen också. Det börjar nästan likna någon slags elitism. Man skall föda utan smärtlindring. Det skall vara naturligt. Debatten osar verkligen av inställningen att de som vill ha smärtlindring är lite sämre på att föda barn än de som klarar sig utan. Man jämför sig. Oj, vad duktig hon var. Så duktig kommer inte jag vara. Eller Är det något fel på mig som inte står ut utan bedövning?.

Jag skulle kunna skriva hur långt och hur länge som helst om detta, men jag är faktiskt lite för irriterad. Det skall inte ligga någon duktighetsgrad i att föda barn!

9 kommentarer