Arkiv f�r oktober, 2011
31 oktober, 2011 
10:04 
This just in!
Såhär då. Jag sprang inte bara över två (!!) kilometer på löpbandet idag. Jag gjorde 50 sit ups också. Bara sådär. 50 stycken. På rad.
Ville bara säga det.
Mvh skrytsam_tjej_81
Om att återta kontrollen
Jag har inte mått så bra den senaste tiden. En förkylning gjorde att jag kom ur mitt träningsflow och jag har spårat ur totalt med maten. Jag har ätit godis, chips, kaffebröd och annat onyttigt varje dag. Helt utan kontroll. Så för några dagar sedan fick jag nog. Jag måste återta kontrollen över mig själv och mitt liv. Sagt och gjort, men bloggen har (som ni kanske märkt) blivit lidande.
För att klara att ta mig ur dåliga vanor har jag satt upp mål. Varje kväll sätter jag upp ett mål för nästa dag. Dagens mål är t.ex. att jag skall dricka mer vatten och inte äta mer bara för att vi blir bortbjudna på middag.
Jag sätter varje måndag upp ett mål för kommande vecka, med start på måndag. Klurar på vad jag skall ha för mål.
Det långsiktiga målet är att jag under november månad skall gå ner två kilo och motionera minst 800 minuter, gärna 1000,
Jag har startat en matdagboksblogg för att få en översikt över vad och när jag egentligen äter. Började fylla i igår och min tanke är att varje kväll utvärdera dagen som varit och reflektera över varför jag ätit som jag gjort, vad som har gått bra och vad som har gått dåligt.
Känner mig sjukt motiverad och peppad. Heja mig!
Mitt bästa jag
Idag har jag varit mitt allra bästa jag. Först var jag jävligt borderline på stan. Jag köpte en massa onödiga prylar på Lagerhaus. 10 minuter senare stod jag i kassan på Lagerhaus igen. Jag lämnade tillbaka allting! Och jag hittade inte på något svepskäl, jag sa som det var Jag har en sjukdom som gör att jag okynnesshoppar och jag vill faktiskt inte ha de här grejerna å så började jag lipa lite när kassörskan istället för att sucka sa att jag var grym. Då kände jag mig grym.
Dessutom, jag har sprungit idag! 1,3 kilometer. Jag har inte sprungit sedan jag var 17 år och spelade handboll. Känns så sjukt stort. Vårruset, här kommer jag!
Fem
1. När ingen ser/hör mig så brukar jag…
Gå runt i troslästen.
2. Jag går aldrig hemifrån utan…
Mobilen. Nycklarna glömmer jag ofta. Plånboken likaså.
3. Min blogg heter som den gör för att…
Jag satt en natt och försökte komma på ett nytt bra namn på en ny blogg. Jag hade blivit gravid och ville lämna den gamla bloggen bakom mig och ändra inriktning. Alla namn var upptagna! Jo men så atte.. är en fras som ofta används här hemma så jag testate, och det var ledigt.
4. Vågade jag så skulle jag…
Skriva om det jag varit med om.
5. Om tio år kommer jag…
Ha skrivit om det jag varit med om. Ha en onge som snart skall flytta hemifrån och lämna sina två småsyskon ensamma med mamma och pappa. Jobba som barnmorska.
Listan snodde jag av AMO, som snott den av Fifi.
I slutfasen
Jag insåg just att jag är i slutfasen. Min PTSD (posttraumatisk stressydrom) har dragit sig tillbaka nästan helt och hållet, som sig bör. Mardrömmarna håller sig i schack. Livet pinnar på och känns fint för det mesta. Spökena håller sig på avstånd. Dock kan jag fortfarande inte se vissa filmer, läsa vissa böcker, tala om vissa saker. Men det är bara så det är.
Chockfasen
Den här fasen brukar beskrivas som en känsla av overklighet, förvirring, att inte ta in vad som händer eller att befinna sig i en bubbla. Det är som om vårt psyke skyddar oss från att behöva ta emot hela vidden av händelsen på en gång. Det är viktigt att inte denna fas vara för länge då det kan försvåra den nödvändiga bearbetningen och förståelsen av vad som hänt.
Reaktionsfasen
Nu drabbar oss insikten om vad som hänt, steg för steg eller med full kraft. De starka känslorna kommer upp till ytan och kan inte längre hållas tillbaka. Förtvivlan, ångest, depression, ilska och utmattning är vanliga reaktioner.
Bearbetningsfasen
Denna fas innebär att man på ett mer medvetet sätt börjar kunna ta in och bearbeta vad som hänt. Man är inte längre helt upptagen att den traumatiska händelsen utan under korta stunder, som med tiden blir längre, kan man släppa tanken på det som hänt, vilket gör det möjligt för en återhämtning av påbörjas.
Nyorienteringsfasen
Den smärtsamma händelsen är nu en del av ens liv, inte glömd men inte heller ett öppet sår. Man börjar alltmer kunna rikta sin uppmärksamhet och sin energi framåt, mot ett liv som inte kan bli detsamma som tidigare, men som ändå kan bli hanterbart och meningsfullt.tånd.