Det händer inte ofta, men ibland blir jag anlitad som fotograf. För ett tag sedan behövde min klasskompis Emma någon som kunde fotografera en sminkning åt henne. Hon utbildar sig till make up-artist och ville ha bilder till sin portfolio. Perfekt, för då fick jag också bilder till min portfolio, och modellen likaså. Win-win-win alltså.
Det var längesedan jag postade en Dagens outfit nu. Såhär ser jag ut idag.
Kofta, linne och jeans- H&M, flamingoblus- Vero Moda, skor- Converse
Vad har ni på er idag?
En gång har jag sprungit sedan innan jul. Besök i Umeå, sjukhusvistelse och sjukdom på sjukdom har lagt krokben. Men idag kom jag mig äntligen ut och oj vad härligt det var! Jag älskar min runda under bron utmed vattnet. Det ger en sådan frihetskänsla och pepp att springa där, vilket gör att jag orkar mer. Dessutom är luften så himla frisk.
Eftersom det var över tre månader sedan jag sprang ordentligt tänkte jag ta det lite lugnt. Två kilometer kändes rimligt. Det blev fem. Jag är så jävla mycket tävlingsmänniska. Bara lite till. En cirkel till klarar du. Bara 500 meter kvar till fyra kilometer. Lite till, bara lite till. På gränsen till där det bara blir korkat. För hur smart är det att gå ut stenhårt när man är mer eller mindre otränad? Inte särskilt. Det var knappt jag kunde kliva över badkarskanten när jag skulle duscha, och imorgon lär jag väl inte kunna röra mig alls.
En helg innehållande fredagsmys i goda vänners lag, sovmorgon, frukost på sängen, ettårskalas, shopping på stan, en ny cykel till storongen, lekplatslek, sol i massor, en väldigt kort kaffedejt med Sofia och Elly, en promenad till och glass vid Röda Sten och söndagsmys med mormor. Sämre kan man ha det. Dock att jag har städat hela dagen idag, eftersom vi försummade underhållet av vårt hem under hela helgen.
Imorse skickade jag A till Hemköp för att köpa mjölk, sen gjorde vi scones. Sjukt gott, och himla lätt. Men mäktigt för en magsäcksopererad.
Scones grundrecept
3 dl mjölk
100 gr rumstempererat smör
7 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
1 tsk salt
Blanda de torra ingredienserna i en bunke. Dela smöret i bitar och blanda ner det i mjölet. Blanda ihop till en grynig massa med händerna. Tillsätt mjölken och knåda tills det blir en deg, men knåda inte mer än nödvändigt.
Dela degen i fyra bitar. Gör runda kakor som du plattar ut, naggar och snittar. Grädda i ugn, 250 grader i tio minuter.
Ät varma med smör, marmelad och ost.
Det blir mycket lekplatslek i bloggen nu. Men hur skall man kunna skriva om något annat? Det är ju så härligt!
Om jag kan visa på hur olika kvinnokroppar ser ut, och få betraktaren att inse att det finns något vackert i alla kroppar, oavsett hur dom ser ut, kan jag inte få någon att då ändra uppfattning om sin egen kropp? Och om en person ändrar uppfattning om sig själv, har inte mänskligheten redan vunnit något?
Jag blev så himla glad när jag trillade in på den här sidan via en tweet. Vilket fantastiskt initiativ. Så bra! Så rätt!
Det har varit underbart väder i Göteborg idag. Jag packade in en feberfri H i vagnen och gick till Slottskogen för lite sandlådelek med Iris och Matilda. När ongarna kröp runt och utforskade sandlådan drack morsorna kaffe medan solen värmde våra vinterbleka armar. Sjukt gött vill jag lova!
När vi lämnat Matilda och Iris åkte vi hem och fortsatte leka på lekplatsen hemma. I fem timmar var vi ute och nu har jag huvudvärken från helvetet p.g.a. för mycket kisande i solen, solbrillor till trots. Snacka om lyxproblem!
Så en dag kom en inbjudan till en föräldrakurs i min hand. Jag såg det som ett utmärkt tillfälle att putsa bort de sista skönhetsfläckarna på mitt, vid det här laget, snarast perfekta föräldraskap. Vilken käftsmäll den här kursen blev när jag plötsligt insåg hur låg min tilltro var till mig själv som förälder. Och hur hög den var till Anna Wahlgren. Nästan varje gång som jag hade mött ett problem i mitt föräldraskap hade jag satt barnen framför videon medan jag loggade in på nätet eller slog upp i Barnaboken för att leta efter Annas svar – det rätta svaret – på hur jag borde agera.
Kursen uppmuntrade mig att ta ställning till vad som var viktigt för mig i mitt föräldraskap. Vilka mål hade jag med mina barn? Hur ville jag vara som förälder? Vilka värderingar stod jag för? Och vilka ville jag slänga på sophögen? Det var ett långt och smärtsamt arbete där jag omvärderade mycket, översköljdes av både skuld och skamkänslor i relation till en del saker jag hade gjort och många gånger förtvivlade över att det inte längre fanns ett rätt svar, utan att det alltid fanns ”å ena sidan och å andra sidan” – en massa ställningstaganden att göra.
Petra skriver om Anna Wahlgren och om att hitta självförtroende som nybliven förälder. Väldigt läsvärt tycker jag! För hur hittar man egentligen sin egen föräldraroll som nybliven mamma?
28 mars, 2012 
15:59 
